Resultat

Några resultat från PARA 2010-studien

 

Olika mönster i fysisk aktivitet över två års tid

Vi har studerat vilka förändringsmönster av fysisk aktivitet man kan se under två års tid och vad som verkar ha samband med olika sådan mönster. Vi räknade ihop den tid man ägande åt träning på låg intensitet, hög intensitet och promenader. Vi kunde, utifrån svaren i enkäter från 2752 personer i PARA, se tre olika mönster:

272 personer (10%) var stabilt aktiva (i genomsnitt 25 timmars fysisk aktivitet per vecka). I denna grupp fanns större andel män och många var fysiskt aktiva sedan tidigare, jämfört med de andra två grupperna. 564 personer (20%) minskade sin aktivitet (från i genomsnitt 22 till 8 timmar per vecka). Här fanns en större andel äldre personer än i de andra grupperna. 1916 personer (70%) var stabilt inaktiva (i genomsnitt 3 timmar per vecka). I denna grupp fanns en större andel kvinnor, med mer aktivitetshinder, lägre tilltro till egen förmåga att kunna träna och större andel personer som inte var fysiskt aktiva sedan tidigare vid studiestart.

De här resultaten visar att många med ledgångsreumatism är fysiskt inaktiva och det går att se olika ”profiler” vad gäller aktivitet. Äldre personer, kvinnor och personer med uttalade aktivitetshinder kan behöva extra insatser. Det är också viktigt att stödja individers tilltro till egen förmåga att vara fysisk aktiv, vilket man sett även i tidigare studier. I vården kan det ske genom att man inkluderar patienten och ser till att de mål man sätter upp är viktiga och realistiska för individen.

Studien kommer att presenteras vid Association of Rheumatology Health Professionals kongress i Boston, november 2014

 

Att mäta tilltron till förmågan att utföra fysisk aktivitet 

'Self-efficacy' handlar om tilltron till den egna förmågan att genomföra vissa aktiviteter. Eftersom graden av self-efficacy förutsäger hur väl man kommer att lyckas då man försöker ändra vanor, är det viktigt att både främja och kunna mäta den. Eftersom PARA-programmet handlar om att förändra fysiska aktivitetvanor använde vi en svensk översättning av ett ursprungligen amerikanskt frågeformulär 'The exercise self-efficacy scale'.

I studien undersökte vi upprepbarhet och giltighet hos den svenska versionen av frågeformuläret. Resultaten visar att upprepbarheten var utmärkt, men att giltigheten måste undersökas vidare.

Resultaten föreligger i manus och har presenterats vid Scandinavian Congress of Rheumatology i September 2014.

 

Rädsla-undvikande vid fysisk aktivitet

Resultaten är publicerade i Scandinavian Journal of Rheumatology 2014.
Klicka här för att läsa artikeln.

 

Ett utlokaliserat program för hälsofrämjande fysisk aktivitet vid reumatoid artrit

/paragym.jpg
220 personer deltog i programmet som bestod av daglig fysisk aktivitet, varav cirkelträning på gym två gånger per vecka, samt deltagande i stödgrupp varannan vecka. De rapporterade sociodemografiska, sjukdomsrelaterade och psykosociala data samt nuvarande (senaste veckan) och varaktig (minst sex månader) fysisk aktivitet i frågeformulär. Deras fysiska prestanda mättes med konditions- och muskelfunktionstester. Alla mätningar gjordes före deltagandet i programmet samt efter ett och två år.

Åttioåtta procent av deltagarna följdes upp efter ett år. De hade i genomsnitt deltagit i nio stödgruppsmöten, 48 cirkelträningspass och totalt varit fysiskt aktiva på en hälsofrämjande nivå i genomsnitt 189 dagar under året. Andelen deltagare som uppnådde hälsofrämjande aktivitet senaste veckan ökade signifikant från 55% vid studiestart till 82% efter ett år och andelen som utfört fysisk aktivitet under de senaste sex månaderna hade ökat signifikant från 0% till 37%. Även självskattad hälsa och livskvalitet ökade medan smärta och aktivitetshinder minskade signifikant. Kondition och muskelfunktion ökade signifikant och midjemåttet minskade. Högre deltagande i cirkelträningen ledde till bättre självskattad hälsa och högre deltagande i stödgrupp till bättre muskelfunktion. Tilltron till förmågan att genomföra hälsofrämjande fysisk aktivitet minskade i gruppen som helhet, men ökade hos dem som deltog i hög grad i cirkelträning och stödgrupp.

Programmet var genomförbart och ledde till förbättrad hälsa och funktion, framför allt hos dem som deltog flitigt i cirkelträning och stödgrupp. 

Studien är accepterad för publicering i den vetenskapliga tidskriften Rheumatology (Oxford)

 

'En skänk från ovan' eller 'Det här var inget för mig'

Så tyckte deltagarna i det utlokaliserade träningsprogrammet när de besvarade enkäter och intervjuades efter ett år i studien. Enkäten besvarades av 191 personer och av dessa intervjuades 35, både sådana som fullföljde programmet och sådana som avslutade i förtid. 

/paragrupp.jpg
Intervjuerna visade att man upplevde många vinster av att träna – man blev starkare, gladare, mådde bättre och kunde vara mer aktiv i sin vardag. Gymträningen var enkel att utföra och miljön på Itrim och Friskis & Svettis var välkomnande även för dem som inte var så träningsvana. Det var positivt att träffa andra reumatiker och många upplevde ett bra stöd från sjukgymnasten som ledde regelbundna gruppträffar kring träningen. Träningen fungerade sämre för en del som inte trivdes på gym och tyckte träningen blev enahanda. Det var också problematiskt med tider, kostnader och vissa hade långa avstånd till gymet. 

Enkäten visade att 86% av deltagarna ökade sin fysiska aktivitet jämfört med året innan – de flesta, 78% tränade regelbundet på gym och 92% var regelbundet fysiskt aktiva med promenader etc. Det stora flertalet (93%) skulle rekommendera andra personer med liknande besvär att delta i ett sådant här program.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Clinical Rheumatology 2014.
Klicka här för att läsa artikeln.

 

Coach eller expert? Om sjukgymnasternas roll i PARA-projektet.

I projektet coachades deltagarna med RA till ökad fysisk aktivitet av ett antal sjukgymnaster. Coachningen fokuserade bland annat på att använda beteendeförändringstekniker för att stödja deltagarna till att uppnå ökad fysisk aktivitet. Att arbeta som coach var en relativt ny roll för många av sjukgymnasterna och inte ett arbetssätt som vanligtvis tillämpas i deras dagliga verksamhet. Vi undersökte vad sjukgymnasterna tyckte om sin nya roll och hur de kunde tillämpa den träning i att coacha som de fått inom projektet.  

Av resultaten framkom att sjukgymnasterna uppfattade att de fick en förändrad roll från klinisk expert till att mera bli en guide för gruppen.  Det fanns en hel del utmaningar med att arbeta som coach, men sjukgymnasterna växte successivt in i rollen, mycket tack vare den utbildning och det stöd de fick från projektledningen.

Generellt uppfattade sjukgymnasterna att det var en positiv och givande erfarenhet att arbeta som coach, men att rätt utbildning och stöd behövs för att klara de utmaningar som coachrollen innebär.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Physical Therapy 2014.
Klicka här för att läsa artikeln.

  

Egentest av kondition – är det möjligt?

cykeltest2.jpg

Att öka sin fysiska aktivitet kräver stort engagemang och motivation. Om man regelbundet kan mäta sin kondition, eller syreupptagningsförmågan som det också kallas, med ett enkelt test som inte kräver någon avancerad utrustning, kan det bidra till att höja motivationen till fysisk aktivitet på både kort och lång sikt.

Hälsospåret är ett gångtest på speciellt uppmätta banor i parker eller bostadsområden på många ställen i Sverige. Testet är utformat så att friska personer kan egentesta sin kondition på ett enkelt och tillförlitligt sätt, men man vet ännu inte om det är lämpligt för personer med RA. Inom PARA-projektet har flertalet deltagare haft möjlighet att göra detta test i anslutning till träningslokalerna och uppskattat detta sätt att få ett ’kvitto’ på effekterna av sin fysiska aktivitet.

I PARA-projektet ville vi därför undersöka om konditionen uppmätt i Hälsospåret stämmer överens med konditionen uppmätt i ett laboratorium med avancerad utrustning. Tjugosju PARA-deltagare medverkade i undersökningen. De genomförde Hälsospåret på en 774 meter lång bana i Rosenlundsparken, Stockholm och konditionsvärdet därifrån jämfördes sedan med det som uppmättes när samma deltagare genomförde ett cykeltest med maximal ansträngning i laboratorium på Huddinge sjukhus.

Resultatet av vår undersökning visade att Hälsospåret och cykeltestet överrenstämde tillräckligt bra för att kunna användas av personer med RA för att se om man förändrar sin kondition under en period av ökad eller minskad fysisk aktivitet.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften BMC Musculoskeletal Disorders 2014. Klicka här för att läsa artikeln.

 

Vilka startade i PARA 2010-programmet?

Av de 3152 personer som besvarat enkäten ovan valde vi ut dem som var intresserade av att få stöd för sin fysiska aktivitet, som inte redan var fullt aktiva och som hade goda kunskaper i svenska. Dessa 1932 personer erbjöds att delta i PARA-programmet, 286 av dem tackade ja och 244 kom till de inledande mätningarna av kondition och muskelstyrka.

Vi undersökte sedan vad som skiljde dem som kom till mätningarna från de övriga som hade fått erbjudandet, men tackat nej. De faktorer som hade betydelse för att man tackade nej var högre ålder, lägre inkomst, kortare utbildning, mindre stöd för träning från familj och vänner, lägre förväntningar på effekter av fysisk aktivitet samt större rädsla för att rörelse orsakar smärta och skada.  Först i sista steget, d v s om man varit intresserad av att delta men inte kom till de inledande mätningarna, hade en sjukdomsrelaterad variabel betydelse då det visade sig att de som inte kom hade skattat högre trötthet.

Återigen ser vi att faktorer som inte har så mycket med RA-sjukdomen att göra har betydelse för om man väljer att delta. De faktorer som gjorde skillnad liknar dem som man ser i befolkningen i övrigt. Våra resultat blir en viktig hjälp för vårdpersonalen att reflektera över hur man ska stödja den fysiska aktiviteten för dem som inte har möjlighet att delta i sådana program som PARA har erbjudit.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Arthritis Care and Research 2014.
Klicka här för att läsa artikeln.

 

Fysisk aktivitet vid RA – hur vanligt är det och vad avgör?

ute1.jpgVi fann i en enkätstudie av 3152 personer med RA att 69 % varit fysiskt aktiva minst 30 minuter, 5 dagar på måttlig intensitet under den senaste veckan, men att bara 21 % hade varit det minst 6 månader. Ännu färre, 11 %, hade varit fysiskt aktiva plus styrketräning 2 gånger per vecka sedan minst 6 månader.

De faktorer som verkade ha starkast samband med om personer med RA ägnar sig åt fysisk aktivitet hade inte med sjukdomen att göra utan handlade mer om deras tilltro till den egna förmågan att kunna träna, det stöd de hade för detta från familj och vänner och att de förväntade sig goda effekter av den fysiska aktiviteten.

Eftersom fysisk aktivitet är viktig för att bevara prestationsförmågan vid RA och minska risken för följdsjukdomar, kan våra resultat hjälpa sjukvårdspersonal förstå att många reumatiker behöver stöd för att bli aktiva och att detta stöd handlar om annat än enbart att minska sjukdomsaktiviteten med läkemedel. 

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Arthritis Care and Research 2013.
Klicka här för att läsa artikeln.

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)